I det här inlägget ska vi ta en titt på ett av de mest använda typsnitten, Times New Roman. Typsnittet har fått sitt namn från den brittiska tidningen Times i London. 1929 anlitade tidningen typografen Stanley Morison som arbetade med typsnittsdesign på Monotype, för att skapa ett nytt texttypsnitt till tidningen. Tecknen ritades av den grafiska designern Victor Lardent under överinseende av Stanley Morison.

När typsnittet var klart var Monotype tvunget att licensiera designen på typsnittet till konkurrenten Linotype eftersom tidningen Times använde Linotypes typsättningsmaskiner. Det var en ganska känslig affär på den tiden för Monotype och Linotype var bittra konkurrenter, ungefär som Apple och Microsoft är idag. Så sen dess har Linotype marknadsfört sin version av typsnittet som Times Roman och Monotype som Times New Roman.

Times New Roman hamnar på datorerna

Sättningstekniken utvecklades genom åren. Men tack vare dess fortsatta popularitet, har typsnittet alltid varit ett av de första typsnitt som funnits med i varje nytt format.. År 1984, licensierade Apple Times New Roman för Macintosh och 1992 gjorde Microsoft samma sak för Windows. Detta satte typsnittet i händerna på miljontals nya användare. Antalet dokument som använde typsnittet exploderade.

Ett typsnitt skapat för en tidning

Designmässigt är det svårt att klaga på Times New Roman. Det är en aning smalare än många andra typsnitt, särskilt i fet stil eftersom det ursprungligen är skapat för en tidning. Tidningar föredrar smala typsnitt eftersom de ger plats åt mer text per rad. Den kursiva stilen är kanske den minst framgångsrika varianten. Men typsnittet har i många år varit en arbetshäst i många olika sammanhang, inte bara på tidningar, utan är väldigt populärt som typsnitt i många affärsdokument.

Men bara för att många använder ett typsnitt, betyder det att det håller en hög kvalitet? Kan man överhuvudtaget koppla samman kvalitet med popularitet? Om man tittar i designvärlden så har andra typsnitt som t.ex. Helvetica hyllats betydligt oftare. Man har nästan rynkat på näsan åt Times New Roman. Varför är det på det viset?

Kanske är det så att när något blir var mans egendom känns det inte lika mycket som ett aktivt och professionellt val. Professionella yrkesanvändare vill ofta visa större kunskap än gemene man genom att göra mer ovanliga val. Att använda typsnittet Times New Roman kanske istället pekar på avsaknaden av val. Ett slags brist på handlingskraft kanske? Gillar du utseendet och stilen , men ändå inte vill verka som om du gjort ett oengagerat val så finns det en del typsnitt i samma stil.

Var Times New Roman en idéstöld?

Det är inte helt klarlagt var Morison hämtade inspirationen till designen. Han var ofta influerad av den franska typografen Robert Granjon. Många anser att Granjons är Times New Romans andliga fader. Tittar man på andra typsnitt från den tiden hittar man likheter i typsnittet Plantin. Plantin konstruerades av Frank Pierpont 1914. Pierpont var också influerad av Granjon. Jämför man på Plantin och Times New Roman ser man tydligt att Times New Roman är en högre och lite lättare variant av Plantin. Annars är de båda typsnitten otroligt lika varandra.

Det finns också teorier kring att Times New Roman varken influerats av Granjon eller Pierpont utan istället indirekt var resultatet av en idéstöld. Typografen Mike Parker upptäckte att fartygsbyggaren Williams Starling Burgess i början av 1900-talet skissat på ett nytt typsnitt och skickat skisserna till Monotypes amerikanske dotterbolag. Burgess fick aldrig någon respons på sina skisser och projektet rann ut i sanden. Men skisserna blev kvar på Monotype och ryktet säger att skisserna hamnade i Stanley Morrisons ägo. Han använde dom som utgångspunkt när han fick uppdraget att skissa ett nytt typsnitt till tidningen Times. Typografen Mike Parker byggde senare ett eget typsnitt baserade på Burgess skisser. För att hedra Burgess minne döpte Parker sitt typsnitt till Starling och jämför man Starling med Times New Roman är likheterna slående.

Orättvisa anklagelser

Parkers teorier har stött på en del motstånd bland typsnittshistoriker. De anser att Morison orättvist anklagas ha använt någon annans idéer utan att ge något erkännade för det. Men som med allt annat kreativt framställande är det svårt att inte bli påverkad av omvärlden och tidigare influenser utan att man för den delen medvetet stulit en idé. Och linjen mellan stöld och influens är alltid väldigt tunn och svår att definiera.

Och eftersom tiden går och minnen bleknar, är det allt mer osannolikt att typsnittets släktskap med andra någonsin kommer att slutgiltigt bli fastställt.

Vill du lära dig mer om typografi och layout?

Då ska du gå någon av våra populära kurser i hur du arbetar med typografi i InDesign. Vi har kurser både i klassrum och på distans.